Kusiner på stan
Jag och min kära kusin var ute och vandrade på stan. Då vi båda är ganska flummiga börjar vi självfallet skratta åt alla möjliga saker. På Birgerjarlsgatan går det en kvinna som tycks köra kycklingdansen utan musik då hon svajande amrbågade sig fram med stora kliv. Självfallet tycker jag att det är en bra idé att härma henne efter att hon gått förbi. Glad i hågen börjar även jag köra kycklingstuket med uppskattande skratt från kussen. Då glider det genast förbi en rätt så snygg östermalmsbrat som trots sina solbrillor tydligt himlar med ögonen åt mig. Denna pinsamthet får oss båda att skratta ännu mer vilket leder till att vi stöter till andra gångängare. Detta leder till ytterligare skrattsalvor.
Nu känner ni ju inte oss, men ifall ni gjorde det skulle ni veta att vi inte ser så där jättesnygga ut när vi skrattar utan snarare lite mongolida. Det faktumet leder till att vi sällan skrattar sådär riktigt naturligt på allmänna platser (eller, jo, det gör vi men vi gömmer ansiktet bakom håret). Den här gången skrattade vi iallafall öppet och fritt tills kusinen, J, springer på en från hennes pappas jobb. Pinsamhetsfaktoren stiger ytterligare och det är röda i ansiktet och anfådda av skratt vi joggar längs strandvägen.
Kommentarer
Trackback
